Björnbär är mångformiga och har en intressant utbredning och biologi. De hör till släktet Rubus som även omfattar bland annat hallon, hjortron och åkerbär. Björnbär består av hundratals så kallade småarter som kan vara svåra att skilja åt. Småarter bildar frön utan föregående befruktning, vilket innebär att alla individuella plantor inom småarten har en identisk genuppsättning.

I björnbärskvarteret odlas en unik samling av mestadels nordiska björnbär. Det finns en lång tradition av att studera och odla björnbär i Botaniska trädgården som sträcker sig tillbaka till tiden då trädgården anlades på sin nuvarande plats på 1860-talet. 

Fredrik Areschoug, som var professor i botanik i Lund mellan 1879-1898, tog tidigt till sig Charles Darwins evolutionsteori som förklarar hur arter förändras och utvecklas. Han intresserade sig för artbildning inom just släktet Rubus och hade försöksodlingar i trädgården. Men enligt äldre växtlistor kan vi se att det odlades ett 50-tal Rubus-arter i Botaniska trädgården redan 1867. I Areschougs fotspår följde botanikprofessor Bengt Lidforss som gjorde hybridiseringsförsök med björnbär kring förra sekelskiftet. På 1920-talet tog sig Åke Gustafsson an björnbärsforskningen i Lund, efterföljd av botanisten Alf Oredsson som var den stora experten på nordiska björnbär från 1960-talet fram till sin bortgång 2010.

Du får gärna studera bären men inte äta dem. Att det inte alltid är enkelt att odla ätliga växter i en trädgård som är öppen för alla vittnar Bengt Lidforss om i sin avhandling Studier öfver artbildningen inom släktet Rubus, del 1, från 1905: